- var tvungen att stänga av Agenda. Elisabeth Höglund, som numera inte bara är frilansande journalist, utan går att återfinna på Let´s dance dansgolv, försöker som i en gammal trist vals, återvinna den gamla debatten hurvida klimathotet är ett hot eller inte.
Jag menar självklart kan man fortsätta den debatt som vi led av under såväl 80-90-tal och fortsätta se vilka konsekvenser vår natur får lida av detta. Eller så ser vi den verklighet vi lever i här och nu, och fokuserar på VAD vi ska göra istället.
Jag är för demokrati, och jag vet att det uppenbarligen finns skeptiker, och de har rätt att uttrycka sina åsikter, men kom igen Elisabeth, kanske inte helt rätt fotföring i denna fråga! Nej, håll dig kvar på dansgolvet, känns mer underhållande i det sammanhanget.
söndag 25 januari 2009
lördag 24 januari 2009
Guantanamo stänger, men vad händer med Cuba?
Det är en lovande start av det nya presidentiella styret i USA. Obama ska stänga Guantanamobasen. Bra! Viktigt tycker jag att agera snabbt i den frågan, för det lär väl ta ett tag med all byrkåkrati, militära strukturer etc. att gå från ord till verklighet?
Jag läser vidare i DN: "Castro sträcker ut hand till Obama"
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3561&a=876785
En intressant utveckling att följa. Kan det månne vara på tiden att USA bryter handelsembargot som rått sedan 1962? Kan det vara på tiden att också Cuba öppnar upp sig mot omvärlden samt reformerar sitt kontrollsamhälle till en demokrati?
-Si ,Cuba puede hacerlo ?!
I väntan på svaren, kan man följa Generacion Y, en numer världsberömd oppositionell cubansk röst:
http://www.desdecuba.com/generaciony/
Yoani Sanchez som står bakom bloggen har blivit tilldelad ett av Spaniens förnämsta journalistpriser, men Cubanska staten förbjöd henne att åka och ta emot priset...
Parallellt kan man roa sig att följa Castros i egen hög persons hemsida (som i riktig icke-demokratis anda saknar kommentar-funktion)
http://www.cubadebate.cu/
Jag läser vidare i DN: "Castro sträcker ut hand till Obama"
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3561&a=876785
En intressant utveckling att följa. Kan det månne vara på tiden att USA bryter handelsembargot som rått sedan 1962? Kan det vara på tiden att också Cuba öppnar upp sig mot omvärlden samt reformerar sitt kontrollsamhälle till en demokrati?
-Si ,Cuba puede hacerlo ?!
I väntan på svaren, kan man följa Generacion Y, en numer världsberömd oppositionell cubansk röst:
http://www.desdecuba.com/generaciony/
Yoani Sanchez som står bakom bloggen har blivit tilldelad ett av Spaniens förnämsta journalistpriser, men Cubanska staten förbjöd henne att åka och ta emot priset...
Parallellt kan man roa sig att följa Castros i egen hög persons hemsida (som i riktig icke-demokratis anda saknar kommentar-funktion)
http://www.cubadebate.cu/
torsdag 22 januari 2009
Resekrönika London
På besök i London
Tillsammans med landstingsråden (Jörgen Danielsson, Åsa Kullgren, Anders Bjurström, Ylva G. Karlsson) och två av de andra politiska sekreterarna i den nya majoriteten (Thomas af Bjur och Fredrik Pettersson) har jag tillbringat tre innehållsrika och matnyttiga dagar i London. Syftet med resan var att få insyn i det brittiska hälso- och sjukvårdssystemet och utbyta erfarenheter kring utmaningar och lösningar. Resan skulle även ge oss en möjlighet till miljöombyte och ge utrymme för uppföljning av vårt samarbete, genomgång av våra politiska frågor samt planering.
Tillbaka i Sverige kan jag konstatera att vi såväl fyllt på bagaget med givande information om aktuella frågor och lösningar inom den brittiska hälso- och sjukvården, som många gånger tampas med en likartad problematik som vi i Sverige och Sörmland, samt att vi även har fått möjlighet till underhåll och utveckling av det politiska samarbetet. Jag vill gärna passa på att dela med mig av några av de lärdomar jag fått av resan.
Det brittiska politiska systemet och organisation
Till att börja med kan man konstatera att det politiska systemets uppbyggnad och organisation i Storbritannien på många sätt skiljer sig från det svenska. Storbritannien tillämpar majoritetsval i enmansvalkretsar vilket innebär att systemet i princip är ett tvåpartisystem. Det blir därför väldigt svårt för mindre partier att få inflytande i det nationella parlamentet. Det politiska systemets organisation utmärker sig av de fyra riksdelarna England, Skottland, Wales och Nordirland som till viss del utmärker sig med separata politiska och juridiska system.
Den brittiska hälso- och sjukvården
Den brittiska hälso- och sjukvården organiseras genom den statliga myndigheten National Health Service (NHS). NHS bildades 1948 och föregicks av ett lapptäcke av offentlig och privatvård som helt och hållet präglades av den medicinska professionen. NHS styrs centralt genom statssekreteraren för hälsofrågor på ”department of health”. Den senaste 10 åren har präglats av ett omfattande reformarbete inom hälso- och sjukvården för att minska köer och förbättra kvalité och effektivitet och öka inflytande och valmöjligheter för den enskilde patienten. Det har också inneburit ett mer decentraliserat styre, där den nationella nivån fått mer av en övervakande roll, och det lokala en producerande roll.
De olika riksdelarna organiserar hälso- och sjukvården olika där vi fick förklarat för oss att man i Skottland och Wales mer präglas av kollektiva lösningar medan England på ett mer utpräglat sätt har satt patientens behov i centrum. I England är primärvården indelad 302 primärvårdsenheter. Primärvårdsenheterna har självständig rätt att beställa vårdtjänster av allmänläkare och av sjukhusen. Genom nationella kvalitetskriterier och inspektioner övervakar man att primärvårdsenheterna kan erbjuda säker och likvärdig vård, samt även genom nationella riktlinjer. Idag utgör den privata sektorn ca 5-7%. Bland dessa finns både vinstdrivna och icke-vinstdrivna aktörer. Genom “patient- choice” (patientval) kan man själv välja vårdgivare. Det är även inom den privata sektorn som man kan finna komplementärmedicinska utövare, vilket enligt Bob Ricketts (som vi träffade på vårt studiebesök på department of health) främst går att finna inom Psykiatri samt cancervården. Som en del av utarbetandet av nationella kvalitetsindikatorer finns en del som särskilt fokuserar på patientfokuserade jämförelser. Här är fokus hur patienten själv uppfattar vården.
Utmaningar och lösningar
Bob Ricketts lyfte fram framförallt tre utmaningar som är aktuella i hälso- och sjukvården idag: LÄS FORTSÄTTNINGEN PÅ: http://dennyamajoriteten.se/?p=239
Tillsammans med landstingsråden (Jörgen Danielsson, Åsa Kullgren, Anders Bjurström, Ylva G. Karlsson) och två av de andra politiska sekreterarna i den nya majoriteten (Thomas af Bjur och Fredrik Pettersson) har jag tillbringat tre innehållsrika och matnyttiga dagar i London. Syftet med resan var att få insyn i det brittiska hälso- och sjukvårdssystemet och utbyta erfarenheter kring utmaningar och lösningar. Resan skulle även ge oss en möjlighet till miljöombyte och ge utrymme för uppföljning av vårt samarbete, genomgång av våra politiska frågor samt planering.
Tillbaka i Sverige kan jag konstatera att vi såväl fyllt på bagaget med givande information om aktuella frågor och lösningar inom den brittiska hälso- och sjukvården, som många gånger tampas med en likartad problematik som vi i Sverige och Sörmland, samt att vi även har fått möjlighet till underhåll och utveckling av det politiska samarbetet. Jag vill gärna passa på att dela med mig av några av de lärdomar jag fått av resan.
Det brittiska politiska systemet och organisation
Till att börja med kan man konstatera att det politiska systemets uppbyggnad och organisation i Storbritannien på många sätt skiljer sig från det svenska. Storbritannien tillämpar majoritetsval i enmansvalkretsar vilket innebär att systemet i princip är ett tvåpartisystem. Det blir därför väldigt svårt för mindre partier att få inflytande i det nationella parlamentet. Det politiska systemets organisation utmärker sig av de fyra riksdelarna England, Skottland, Wales och Nordirland som till viss del utmärker sig med separata politiska och juridiska system.
Den brittiska hälso- och sjukvården
Den brittiska hälso- och sjukvården organiseras genom den statliga myndigheten National Health Service (NHS). NHS bildades 1948 och föregicks av ett lapptäcke av offentlig och privatvård som helt och hållet präglades av den medicinska professionen. NHS styrs centralt genom statssekreteraren för hälsofrågor på ”department of health”. Den senaste 10 åren har präglats av ett omfattande reformarbete inom hälso- och sjukvården för att minska köer och förbättra kvalité och effektivitet och öka inflytande och valmöjligheter för den enskilde patienten. Det har också inneburit ett mer decentraliserat styre, där den nationella nivån fått mer av en övervakande roll, och det lokala en producerande roll.
De olika riksdelarna organiserar hälso- och sjukvården olika där vi fick förklarat för oss att man i Skottland och Wales mer präglas av kollektiva lösningar medan England på ett mer utpräglat sätt har satt patientens behov i centrum. I England är primärvården indelad 302 primärvårdsenheter. Primärvårdsenheterna har självständig rätt att beställa vårdtjänster av allmänläkare och av sjukhusen. Genom nationella kvalitetskriterier och inspektioner övervakar man att primärvårdsenheterna kan erbjuda säker och likvärdig vård, samt även genom nationella riktlinjer. Idag utgör den privata sektorn ca 5-7%. Bland dessa finns både vinstdrivna och icke-vinstdrivna aktörer. Genom “patient- choice” (patientval) kan man själv välja vårdgivare. Det är även inom den privata sektorn som man kan finna komplementärmedicinska utövare, vilket enligt Bob Ricketts (som vi träffade på vårt studiebesök på department of health) främst går att finna inom Psykiatri samt cancervården. Som en del av utarbetandet av nationella kvalitetsindikatorer finns en del som särskilt fokuserar på patientfokuserade jämförelser. Här är fokus hur patienten själv uppfattar vården.
Utmaningar och lösningar
Bob Ricketts lyfte fram framförallt tre utmaningar som är aktuella i hälso- och sjukvården idag: LÄS FORTSÄTTNINGEN PÅ: http://dennyamajoriteten.se/?p=239
torsdag 1 januari 2009
nytt år, men vad gör vi med vår tid?
Egentligen. Vad betyder ett nytt år. Det betyder en ny almenacka med nya siffror på. Det betyder nya verksamhetsplaneringar, nya tag. Egentligen kunde vi ju bara köra på som om inget var annorlunda, som att vi bara fortsätter. För det nya året är ju vi själva som har hittat på. Men det är klart det underlättar ju en del att ha någon slags tidsindelning för att planera. För hur skulle det annars bli. Tänk om vi bara fördrev tiden planlöst. Tog dagarna som de kom. Det känns i dagens västerländska livsstil totalt främmande. (men också lockande tanke kan jag tycka till viss del.)
Och jag som är en strukturnisse gillar ju dock det här med planering. Att sätta upp mål, både inom politiken, men också andra privata projekt. Sätta upp mål gör det lättare att jobba effektivt och känna att man uträttar saker. Jag gillar den känslan. Men å andra sidan kan jag också lockas av tanken, och gör även så själv då och då, att släppa allt. Allt som har med struktur och planering att göra, och bara vara. Ibland är det också nyttigare att jobba planlöst, få vara kreativ och vaken för nya saker som dyker upp utanför agenden. Som vanligt handlar det väl om att hitta en balans mellan det strukturerade och planlösa, kreativa.
Det är alldeles för lite att bara vara idag. Tom. våra barn ska planeras in med massa olika aktiviteter från tidig ålder. Men men, det är allas egna val i hur de vill ha det. Mitt val är att jobba strukturerat och effektivt men också ge tid för reflektion och samtal, prioritera tid med min familj, samt tid för mig själv för reflektion, och förhoppningsvis på så sätt skapa en balans i tillvaron. Men det är inte alltid så lätt.
Vårt samhället är fyllt av motsägelsefulla budskap. Du premieras av att presetera, att vara ständigt närvarande, att vara den som alltid är med. Samtidigt säger vi oss också uppmuntra till att vi ska ge oss tid med barnen, vi ska leva jämställt, vi ska ha tid för avskoppling, inte slita ut oss. Hur går det ihop?
I slutändan handlar det väl om de val som vi själva gör. Jag har gjort mitt val, för jag ser tiden som en vinst i sig. men jag har en känsla av att vi inte är helt strigenta med att premiera dem som faktiskt väljer att också ta det lungt, ägna tid med sina närmaste, eller varför inte bara vara med sig själv. I slutändan blir det ändå de som preseterar hela tiden, alltid finns där närvarande tillgängliga som blir de som "klättrar uppåt" på samhällsstegen. För mig är det inte så viktigt, klättringen "uppåt". Det är ju dock extremt viktigt för mig att ha ett givande jobb där man känner att man kommer till sin rätta och få möjlighet till att utvecklas, att bli sedd för sina prestationer.
Miljöpartiet http://mp.se driver frågan om kortare arbetstid. Jag tror det skulle vara väldigt bra för att uppmuntra fler att ta steget. Samtidigt kommer det ju alltid finnas dem som "jobbar jämt". Och jag är för liberal i sinnet för att säga att man skulle bestämma att alla "måste" jobba mindre. Tyvärr tycker jag att alla ska ju få välja själva. De som vill jobba mer ska ju också få göra det. Men detta tyvärr, är just för att så länge det finns de som hela tiden är tillgängliga blir de som får utrymmet, samhällsutrymmet, på jobbet, i politiken. Men vem vet, om vi blir fler och fler som jobbar mindre, kanske blir det vi som tar över till slut. :-)
snipp snapp slut så var tidssagan slut.
Gott nytt år, ta tillvara på din tid! Det är mitt ledord för det nya året. 2009 var det hette eller?
Och jag som är en strukturnisse gillar ju dock det här med planering. Att sätta upp mål, både inom politiken, men också andra privata projekt. Sätta upp mål gör det lättare att jobba effektivt och känna att man uträttar saker. Jag gillar den känslan. Men å andra sidan kan jag också lockas av tanken, och gör även så själv då och då, att släppa allt. Allt som har med struktur och planering att göra, och bara vara. Ibland är det också nyttigare att jobba planlöst, få vara kreativ och vaken för nya saker som dyker upp utanför agenden. Som vanligt handlar det väl om att hitta en balans mellan det strukturerade och planlösa, kreativa.
Det är alldeles för lite att bara vara idag. Tom. våra barn ska planeras in med massa olika aktiviteter från tidig ålder. Men men, det är allas egna val i hur de vill ha det. Mitt val är att jobba strukturerat och effektivt men också ge tid för reflektion och samtal, prioritera tid med min familj, samt tid för mig själv för reflektion, och förhoppningsvis på så sätt skapa en balans i tillvaron. Men det är inte alltid så lätt.
Vårt samhället är fyllt av motsägelsefulla budskap. Du premieras av att presetera, att vara ständigt närvarande, att vara den som alltid är med. Samtidigt säger vi oss också uppmuntra till att vi ska ge oss tid med barnen, vi ska leva jämställt, vi ska ha tid för avskoppling, inte slita ut oss. Hur går det ihop?
I slutändan handlar det väl om de val som vi själva gör. Jag har gjort mitt val, för jag ser tiden som en vinst i sig. men jag har en känsla av att vi inte är helt strigenta med att premiera dem som faktiskt väljer att också ta det lungt, ägna tid med sina närmaste, eller varför inte bara vara med sig själv. I slutändan blir det ändå de som preseterar hela tiden, alltid finns där närvarande tillgängliga som blir de som "klättrar uppåt" på samhällsstegen. För mig är det inte så viktigt, klättringen "uppåt". Det är ju dock extremt viktigt för mig att ha ett givande jobb där man känner att man kommer till sin rätta och få möjlighet till att utvecklas, att bli sedd för sina prestationer.
Miljöpartiet http://mp.se driver frågan om kortare arbetstid. Jag tror det skulle vara väldigt bra för att uppmuntra fler att ta steget. Samtidigt kommer det ju alltid finnas dem som "jobbar jämt". Och jag är för liberal i sinnet för att säga att man skulle bestämma att alla "måste" jobba mindre. Tyvärr tycker jag att alla ska ju få välja själva. De som vill jobba mer ska ju också få göra det. Men detta tyvärr, är just för att så länge det finns de som hela tiden är tillgängliga blir de som får utrymmet, samhällsutrymmet, på jobbet, i politiken. Men vem vet, om vi blir fler och fler som jobbar mindre, kanske blir det vi som tar över till slut. :-)
snipp snapp slut så var tidssagan slut.
Gott nytt år, ta tillvara på din tid! Det är mitt ledord för det nya året. 2009 var det hette eller?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
