nytt år, men vad gör vi med vår tid?

Egentligen. Vad betyder ett nytt år. Det betyder en ny almenacka med nya siffror på. Det betyder nya verksamhetsplaneringar, nya tag. Egentligen kunde vi ju bara köra på som om inget var annorlunda, som att vi bara fortsätter. För det nya året är ju vi själva som har hittat på. Men det är klart det underlättar ju en del att ha någon slags tidsindelning för att planera. För hur skulle det annars bli. Tänk om vi bara fördrev tiden planlöst. Tog dagarna som de kom. Det känns i dagens västerländska livsstil totalt främmande. (men också lockande tanke kan jag tycka till viss del.)

Och jag som är en strukturnisse gillar ju dock det här med planering. Att sätta upp mål, både inom politiken, men också andra privata projekt. Sätta upp mål gör det lättare att jobba effektivt och känna att man uträttar saker. Jag gillar den känslan. Men å andra sidan kan jag också lockas av tanken, och gör även så själv då och då, att släppa allt. Allt som har med struktur och planering att göra, och bara vara. Ibland är det också nyttigare att jobba planlöst, få vara kreativ och vaken för nya saker som dyker upp utanför agenden. Som vanligt handlar det väl om att hitta en balans mellan det strukturerade och planlösa, kreativa.

Det är alldeles för lite att bara vara idag. Tom. våra barn ska planeras in med massa olika aktiviteter från tidig ålder. Men men, det är allas egna val i hur de vill ha det. Mitt val är att jobba strukturerat och effektivt men också ge tid för reflektion och samtal, prioritera tid med min familj, samt tid för mig själv för reflektion, och förhoppningsvis på så sätt skapa en balans i tillvaron. Men det är inte alltid så lätt.

Vårt samhället är fyllt av motsägelsefulla budskap. Du premieras av att presetera, att vara ständigt närvarande, att vara den som alltid är med. Samtidigt säger vi oss också uppmuntra till att vi ska ge oss tid med barnen, vi ska leva jämställt, vi ska ha tid för avskoppling, inte slita ut oss. Hur går det ihop?

I slutändan handlar det väl om de val som vi själva gör. Jag har gjort mitt val, för jag ser tiden som en vinst i sig. men jag har en känsla av att vi inte är helt strigenta med att premiera dem som faktiskt väljer att också ta det lungt, ägna tid med sina närmaste, eller varför inte bara vara med sig själv. I slutändan blir det ändå de som preseterar hela tiden, alltid finns där närvarande tillgängliga som blir de som "klättrar uppåt" på samhällsstegen. För mig är det inte så viktigt, klättringen "uppåt". Det är ju dock extremt viktigt för mig att ha ett givande jobb där man känner att man kommer till sin rätta och få möjlighet till att utvecklas, att bli sedd för sina prestationer.

Miljöpartiet http://mp.se driver frågan om kortare arbetstid. Jag tror det skulle vara väldigt bra för att uppmuntra fler att ta steget. Samtidigt kommer det ju alltid finnas dem som "jobbar jämt". Och jag är för liberal i sinnet för att säga att man skulle bestämma att alla "måste" jobba mindre. Tyvärr tycker jag att alla ska ju få välja själva. De som vill jobba mer ska ju också få göra det. Men detta tyvärr, är just för att så länge det finns de som hela tiden är tillgängliga blir de som får utrymmet, samhällsutrymmet, på jobbet, i politiken. Men vem vet, om vi blir fler och fler som jobbar mindre, kanske blir det vi som tar över till slut. :-)
snipp snapp slut så var tidssagan slut.

Gott nytt år, ta tillvara på din tid! Det är mitt ledord för det nya året. 2009 var det hette eller?