Resekrönika London

På besök i London

Tillsammans med landstingsråden (Jörgen Danielsson, Åsa Kullgren, Anders Bjurström, Ylva G. Karlsson) och två av de andra politiska sekreterarna i den nya majoriteten (Thomas af Bjur och Fredrik Pettersson) har jag tillbringat tre innehållsrika och matnyttiga dagar i London. Syftet med resan var att få insyn i det brittiska hälso- och sjukvårdssystemet och utbyta erfarenheter kring utmaningar och lösningar. Resan skulle även ge oss en möjlighet till miljöombyte och ge utrymme för uppföljning av vårt samarbete, genomgång av våra politiska frågor samt planering.
Tillbaka i Sverige kan jag konstatera att vi såväl fyllt på bagaget med givande information om aktuella frågor och lösningar inom den brittiska hälso- och sjukvården, som många gånger tampas med en likartad problematik som vi i Sverige och Sörmland, samt att vi även har fått möjlighet till underhåll och utveckling av det politiska samarbetet. Jag vill gärna passa på att dela med mig av några av de lärdomar jag fått av resan.

Det brittiska politiska systemet och organisation
Till att börja med kan man konstatera att det politiska systemets uppbyggnad och organisation i Storbritannien på många sätt skiljer sig från det svenska. Storbritannien tillämpar majoritetsval i enmansvalkretsar vilket innebär att systemet i princip är ett tvåpartisystem. Det blir därför väldigt svårt för mindre partier att få inflytande i det nationella parlamentet. Det politiska systemets organisation utmärker sig av de fyra riksdelarna England, Skottland, Wales och Nordirland som till viss del utmärker sig med separata politiska och juridiska system.

Den brittiska hälso- och sjukvården

Den brittiska hälso- och sjukvården organiseras genom den statliga myndigheten National Health Service (NHS). NHS bildades 1948 och föregicks av ett lapptäcke av offentlig och privatvård som helt och hållet präglades av den medicinska professionen. NHS styrs centralt genom statssekreteraren för hälsofrågor på ”department of health”. Den senaste 10 åren har präglats av ett omfattande reformarbete inom hälso- och sjukvården för att minska köer och förbättra kvalité och effektivitet och öka inflytande och valmöjligheter för den enskilde patienten. Det har också inneburit ett mer decentraliserat styre, där den nationella nivån fått mer av en övervakande roll, och det lokala en producerande roll.
De olika riksdelarna organiserar hälso- och sjukvården olika där vi fick förklarat för oss att man i Skottland och Wales mer präglas av kollektiva lösningar medan England på ett mer utpräglat sätt har satt patientens behov i centrum. I England är primärvården indelad 302 primärvårdsenheter. Primärvårdsenheterna har självständig rätt att beställa vårdtjänster av allmänläkare och av sjukhusen. Genom nationella kvalitetskriterier och inspektioner övervakar man att primärvårdsenheterna kan erbjuda säker och likvärdig vård, samt även genom nationella riktlinjer. Idag utgör den privata sektorn ca 5-7%. Bland dessa finns både vinstdrivna och icke-vinstdrivna aktörer. Genom “patient- choice” (patientval) kan man själv välja vårdgivare. Det är även inom den privata sektorn som man kan finna komplementärmedicinska utövare, vilket enligt Bob Ricketts (som vi träffade på vårt studiebesök på department of health) främst går att finna inom Psykiatri samt cancervården. Som en del av utarbetandet av nationella kvalitetsindikatorer finns en del som särskilt fokuserar på patientfokuserade jämförelser. Här är fokus hur patienten själv uppfattar vården.

Utmaningar och lösningar

Bob Ricketts lyfte fram framförallt tre utmaningar som är aktuella i hälso- och sjukvården idag: LÄS FORTSÄTTNINGEN PÅ: http://dennyamajoriteten.se/?p=239