Inlämnad motion från MP till förra veckans kommunfullmäktige i Eskilstuna 10/12:
Motion om att modernisera mötesformerna i kommunens högst beslutande och enda direktvalda organ
Dags för Kommunfullmäktige att bli ett med 2000-talet!
Vi pratar idag ofta om hur vi kan öka inflytandet för medborgare till exempel genom att prova olika former av rådgivande direktdemokratiska inslag, som medborgarpanel, medborgarförslag, etc. Miljöpartiet ställer sig positivt till sådana inslag och tycker de bör utvecklas som komplement till vårt representativa system.
Det är också viktigt att kontinuerligt se över de mötesformer som vi använder oss av inom det befintliga representativa systemet. Man har gjort det i andra sektorer i samhället, föreningsliv och näringsliv präglas av en stor uppsjö av interaktiva och nytänkande sätt, vi har olika former av work-shops som vuxit fram, open-space m.m. Kommunfullmäktige är det högst beslutande organet samt det enda direktvalda organet i kommunen och torde därför prioriteras för att se över mötesformerna så att de hänger med samhällsutvecklingen i övrigt.
Många som varit förtroendevalda under en längre tid kanske är vana vid de former som fullmäktige arbetar under, medan andra inte känner sig särskilt tilltalade av den mötesformen. Vi tycker dock att det är skäl att se hur formerna kan förändras, förbättras och anpassas till dagens teknik och möjligheter till interaktion genom andra former av mötesteknik.Förändringar ska ske med respekt för de demokratiska värdena och principerna.
Vad och vem vill vi att kommunfullmäktige ska vara till för?
- Fullmäktige skulle kunna vara ett forum att debattera i under inledningsskedet av ett ärende. - Fullmäktige skulle kunna ändra former så att flera ledamöter samtidigt kan komma till tals och förbättra utbytet mellan ledamöterna. Som det är idag är det alltför mycket en instans där beslut bara konfirmeras om än inramade med viss debatt.
Förbättra dialogen med åhörare på kommunfullmäktigesammanträdena
Det har tidigare prövats med politikercafé inför fullmäktige, där medborgare gavs möjlighet att ställa frågor till politikerna. Det blev aldrig så populärt utan lades ner. Men det finns säkert andra former som idag kan locka människor till påverkan
Det finns stor möjlighet att öppna upp för dialog genom internetbaserade verktyg. Det går även ta till vara på de intresserade åhörare som faktiskt kommer till Kommunfullmäktige, som skolklasser. Varför inte skapa mer interaktion? Det skulle kunna ge ökat intresse hos fler att engagera sig politiskt. Ta tillvara på möten mellan människor och interagera.
Omvärlden
Inom SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) pågår ett arbete med att stärka fullmäktige som uppdragsgivare och ansvarsutkrävare. Detta utifrån ett konstaterande att det finns ett glapp mellan de demokratiideal som styrt utformningen av nuvarande system och hur systemet fungerar idag. ”Idén om att stärka fullmäktiges ställning som högsta beslutande organ har fått ett brett och uttalat stöd. Det handlar bl. a om att tydliggöra fullmäktiges uppdrag som uppdragsgivare och ansvarsutkrävare, att ge fullmäktige en mer aktiv roll i beredningsprocessen och att utveckla presidiets uppdrag.”
I kontakt med SKL nämns några exempel på kommuner som har arbetat med att utveckla kommunfullmäktiges mötesformer. I Lerum och Norrköping bryter kommunfullmäktige för olika workshops. Västervik har provat att utlokalisera fullmäktige till olika stadsdelar genom Internet.
Vad säger kommunallagen?
Det finns inget i Kommunallagen som säger att kommunfullmäktige inte skulle kunna ändra sina mötesformer så länge man håller sig till de av kommunallagen fastställda formerna för själva beslutsfattandet (se 5 kap. §40-§45). Det handlar snarare om vilja, kreativitet och modet att prova sig fram tills man hittat rätt.
Klassisk kontra modern mötesformDe plenidiskussioner som vi har i fullmäktige i dag är en klassisk mötesform som karaktäriseras av att ett fåtal personer växlar anföranden i talarstolen.
Ett exempel på modern mötesform: Påverkanstorg
Påverkanstorg är en mötesform vars syfte är att göra mötesdeltagarna mer delaktiga i enskilda sakfrågor. Genom påverkanstorg skiljer man på diskussion och beslut väldigt tydligt. Debatten delas upp på olika platser på ett ”torg” där alla kan engagera sig i diskussionerna. När diskussionerna är avslutade återgår man till plenum för beslut.
De som har erfarenhet av påverkanstorg från den ideella sektorn säger bl.a. att många människor som aldrig skulle gå upp i talarstolen, tar plats vid mötespunkterna och argumenterar entusiastiskt
Vi har snart gått in 10 år på det nya årtusendet. Det är dags att fullmäktige hänger med i utvecklingen och ta sitt demokratiska ansvar.
Vi yrkar
- att kommunfullmäktige ska inleda ett förnyelsearbete gällande sina mötesformer, bl.a. med att ledamöterna får en mer aktiv roll i beredningsprocessen
- att kommunfullmäktige till exempel ska pröva de i motionen omnämnda metoderna påverkanstorg, internetbaserade påverkansverktyg samt interaktion med kommunfullmäktiges åhörare.
…………………………….Sofia Eriksson (mp) mfl
onsdag 16 december 2009
fredag 25 september 2009
Earth Overshoot day
Idag är den dag på året som vi har förbrukat jordens resurser. Läs följande debattartikel, begrunda och kom gärna med reflektioner!
tisdag 15 september 2009
Om att välja sina strider
Politik handlar om att vilja, och förhoppningen och målet är ju sedan att kunna förverkliga sin viljeinriktning. Vi vill ju inte dock alla samma sak. Och det vore väl konstigt om vi alla ville samma saker, i allt, hela tiden. Det hör till politikens natur att det skapas konfliktyta. Det är konstruktivt att se saker från olika perspektiv, utbyta åsikter och pröva argument mot varandra. Men jag tycker också det gäller också att acceptera vilka frågor som man kan komma vidare med, och vilka man bör släppa. Om man vill kan man ju i princip skapa en konflikt av allting. Frågan är dock hur framgångsrikt det är att strida om allt, från det stora till det lilla. Och i ett offentligt sammanhang, hur ansvarsfullt?
Jag tror desvärre att många som inte är partipolitiskt aktiva, har en relativt trist bild av hur politiker beter sig mot varandra, vad debatten handlar om. Alltför ofta känns nivån inte konstruktiv. Det landar på pajkastningsnivån. Det skulle kännas bra om så många politiker som möjligt bar med sig den bilden och gjorde allt för att inte spä på den bilden. Det kanske inte alltid är värt att kasta paj, även fast man får en kastat emot en. Det kanske är bättre att ducka, och istället ta de striden i de "riktiga" frågorna.
En annan fråga som är intressant i det interna politiska arbetet är hur man ska lära sig att läsa av vilka strider som får dig att få igenom den politik som du står för. Var, när och hur ska du strida. När ska du stå obeveklig vid din fråga? När ska du snarare omformulera. Det är inte alltid tydligt vilken väg som är mest effektiv. Ibland lyckas du, ibland får du tänka om. Svåra avvägningar, ibland taktik, ibland intuition eller slump som blir avgörande.
En taktik från eventuella motståndare är ju helt sonika att förstöra, dvs genom att alltid försöka strida, om allt, och verkligen leta konflikt. Det är lite som barn, du ser en leksak som du också vill ha. Vad gör du? Du förstör den, eftersom du själv ändå inte kommer få den. Klart provocerande men lätt att genomskåda. Jag menar har du inget eget att komma med, och inte kan vara stor nog att erkänna, och faktist ta ansvar, försöker du gömma dig och leda bort uppmärksamheten genom att förstöra.
Det är en konst. Att välja sina strider, och genomskåda andras.
Jag tror desvärre att många som inte är partipolitiskt aktiva, har en relativt trist bild av hur politiker beter sig mot varandra, vad debatten handlar om. Alltför ofta känns nivån inte konstruktiv. Det landar på pajkastningsnivån. Det skulle kännas bra om så många politiker som möjligt bar med sig den bilden och gjorde allt för att inte spä på den bilden. Det kanske inte alltid är värt att kasta paj, även fast man får en kastat emot en. Det kanske är bättre att ducka, och istället ta de striden i de "riktiga" frågorna.
En annan fråga som är intressant i det interna politiska arbetet är hur man ska lära sig att läsa av vilka strider som får dig att få igenom den politik som du står för. Var, när och hur ska du strida. När ska du stå obeveklig vid din fråga? När ska du snarare omformulera. Det är inte alltid tydligt vilken väg som är mest effektiv. Ibland lyckas du, ibland får du tänka om. Svåra avvägningar, ibland taktik, ibland intuition eller slump som blir avgörande.
En taktik från eventuella motståndare är ju helt sonika att förstöra, dvs genom att alltid försöka strida, om allt, och verkligen leta konflikt. Det är lite som barn, du ser en leksak som du också vill ha. Vad gör du? Du förstör den, eftersom du själv ändå inte kommer få den. Klart provocerande men lätt att genomskåda. Jag menar har du inget eget att komma med, och inte kan vara stor nog att erkänna, och faktist ta ansvar, försöker du gömma dig och leda bort uppmärksamheten genom att förstöra.
Det är en konst. Att välja sina strider, och genomskåda andras.
fredag 22 maj 2009
Därför ska offentlig sektor satsa på egenproducerad VINDKRAFT!
I tisdags19 maj beslutade landstingsstyrelsen i mitt landsting, där jag även jobbar: LANDSTINGET SÖRMLAND att göra en utredning kring egenproducerad VINDKRAFT.
Alla partier utom Moderaterna ställde sig bakom detta beslut!
- Glädjande att det finns en så stark uppslutning, skrämmande att Moderaterna inte förstår bättre. Eller det kanske förstår de har inte lust att verkligen vara med och GÖRA något, ta ANSVAR för klimatet. Det är lätt att formulera i ord att vi ska bli miljöledande landstinget. Men sen att med egna intiativ och i konreta förslag ta ansvar...
Argumentet som jag hört mot att landstinget ska producera vindkraft har framförallt varit följande:
1) Vi köper redan miljömärkt el, så det blir ingen "miljövinst", vi är redan bra.
2) Landstinget ska lägga sin tid och resurser på Hälso- och sjukvården inte elproduktion
3) Det kostar pengar.
Jag menar att inga av dessa tre argument är hållbara:
1) Ja vi är redan duktiga, men det räcker inte. Om vi kunde lyfta blicken från vårt navelskåderi kommer vi snabbt upptäcka att vi inte är ensamma här i världen, Landstinget Sörmland är bara en fjuttig del av ett elslukande Sverige, Europa, världen. Om vi ska komma någonstans i ett större perspektiv med klimatfrågan gäller det att alla offentliga aktörer tar ansvar och ställer om! Det handlar samtidigt även om att minska elförbrukningen. LYFT BLICKEN
2) Om vi inte tar ansvar för vårt klimat kommer det inte finnas några att ta hand om i framtiden. Det är även väldigt trångsynt att se att hälsosjukvården inte skulle vara beroende av elförsörjning. Vi måste ta vårt ansvar.
3) Ja, men med stor sannolikhet kammar vi hem de pengarna på ungefär 10-20 år. Och det är just sådana aspekter som en förstudie ska klargöra.
En positiv början är påbörjad. Vi ska vara stolta och känna glädje att Landstinget Sörmland har tagit initativ, tar ansvar och är pådrivande i en hållbar energiförsörjning. Vi ser oss som en del av ett större sammanhang, där man inte som moderaterna enbart ser så långt näsan räcker.
tisdag 31 mars 2009
Meningslösheten i att vara mot "Earth hour"
I lördagskväll mellan 20.30 och 21.30 beräknas ca 500 000 svenskar ha deltagit i earth hour. En global manifestation mot klimatkrisen. Genom att släcka ner har man visat sitt stöd och manat till eftertänksamhet för hur vi förbrukar vår jords icke-förnybara resurser. Som med alla andra viktiga frågor i vårt samhälle krävs såväl manifestationer, debatter, åtgärder, politisk kraftsamling för att vi ska komma tillrätta med klimatkrisen.
Men så ändå kommer dessa trista kommentarer kring att: behövs verkligen earth hour, varför släcka ner? vad är det vi visar med det? är det inte att förringa problemet. Detta fick jag dels ta del av en debatt på P1 där en moderattant i Stockholm stad hade varit med och beslutat att Stockholm minsan inte skulle släcka ner. Sen läste jag även Alexander Voronovs pinsamma krönika i Eskilstuna Kuriren där även han ifrågasatte earth hour och menade att vi istället borde tänka på hans farmor i Uganda som inte har elektricitet överhuvudtaget.
Tröttsamt och ogenomtänkt. Det är så självklart så det känns pinsamt att bemöta. SJÄLVKLART kan man inte nöja sig med att släcka ner en gång per år och tro att vi har kommit åt klimatkrisen. Självklart räcker det inte bara med manifestation. MEN JO det fyller en viktig funktion, tillsammans, med det andra i paketet: dvs. åtgärder, politiskt stöd, debatt, livsstilsförändringar m.m.. Allt hänger ihop.
När man släcker ner en timme får man möjlighet att prata med varandra om hur vi egentligen lever, kanske man hinner få sig några tankeställare om man tar tillfället i akt.
Självklart handlar inte manifestationen att förringa elektricitetens betydelse för våra hushåll. Självklart kan man vara medveten om att det finns de som inte ens har denna välfärd. Självklart går det att manifestera genom att släcka ner och samtidigt tänka på hur felfördelat jordens tillgångar är. Det finns ingen motsättning i det.
Vem är mot Rosa bandet? Vem är mot earth hour?
-Mer earth hour, mer manifestation, mer åtgärder, mer debatt. Men snälla vi kan väl i varje fall debattera om klimatkrisen i sig, inte earth hours väl eller ve?
Men så ändå kommer dessa trista kommentarer kring att: behövs verkligen earth hour, varför släcka ner? vad är det vi visar med det? är det inte att förringa problemet. Detta fick jag dels ta del av en debatt på P1 där en moderattant i Stockholm stad hade varit med och beslutat att Stockholm minsan inte skulle släcka ner. Sen läste jag även Alexander Voronovs pinsamma krönika i Eskilstuna Kuriren där även han ifrågasatte earth hour och menade att vi istället borde tänka på hans farmor i Uganda som inte har elektricitet överhuvudtaget.
Tröttsamt och ogenomtänkt. Det är så självklart så det känns pinsamt att bemöta. SJÄLVKLART kan man inte nöja sig med att släcka ner en gång per år och tro att vi har kommit åt klimatkrisen. Självklart räcker det inte bara med manifestation. MEN JO det fyller en viktig funktion, tillsammans, med det andra i paketet: dvs. åtgärder, politiskt stöd, debatt, livsstilsförändringar m.m.. Allt hänger ihop.
När man släcker ner en timme får man möjlighet att prata med varandra om hur vi egentligen lever, kanske man hinner få sig några tankeställare om man tar tillfället i akt.
Självklart handlar inte manifestationen att förringa elektricitetens betydelse för våra hushåll. Självklart kan man vara medveten om att det finns de som inte ens har denna välfärd. Självklart går det att manifestera genom att släcka ner och samtidigt tänka på hur felfördelat jordens tillgångar är. Det finns ingen motsättning i det.
Vem är mot Rosa bandet? Vem är mot earth hour?
-Mer earth hour, mer manifestation, mer åtgärder, mer debatt. Men snälla vi kan väl i varje fall debattera om klimatkrisen i sig, inte earth hours väl eller ve?
tisdag 24 mars 2009
Apropå höga löner och bonusar
Vilket fikarum har inte avhandlat ämnet kring bonusar och höga löner den senaste tiden?
Frågan aktualiseras genom finanskrisen vi befinner oss i. Det sticker i ögonen när så många blir av med sina jobb att vissa personer fortsätter leva på en månadsinkomst som ibland kan närma sig en årsinkomst för somliga andra.
Så här tycker jag:
Vi bör helt och hållet slopa bonussystem. Ev. att man ska kunna få en prestationsbaserad avkastning när det går bra för ett företag, det ska ju då även komma all personal till del i. Inga multumbelopp till chefer, alla ska i sånt fall belönas!
Både näringsliv och offentlig sektor bör se över hur höga löner egentligen är rimligt att ha. Det blir en ond cirkel med höga löner där människor anpassar sin livsstil till den lön man får. Ju högre lön destor mer verklighetsfrämmande livsstil, samt avståndet från "vanliga människor" ökar. Genom höga löner ställs även orimliga krav på prestation och närvaro. Jag tror vi alla mår bättre av mer tid för familj, vänner och att ta hand om sig själv. Det gör också att man gör bra ifrån sig på jobbet. Mer livskvalitet och möten mellan olika samhällsgrupper så att vi inte skapar dessa avgrundslika avstånd mellan olika grupper i samhället. Det mår ingen bra av.
Om vi sänker de högsta chefslönerna kan vi också kosta på oss att höja löner i yrken som har orimligt låga löner, tex. förskolelärare, undersköterskor mf.l. Vi bör jämna ut lönerna.
Ovanstående är lättare sagt än gjort. Vem tar initativet? Vi är alla en del i det här, det räcker inte med att EN kommun eller ETT landsting sänker sina chefers löner, eller ett företag. Och det är detta som blir en ond cirkel. Men diskussionen pågår och förhoppningsvis leder det till förändring?!
Frågan aktualiseras genom finanskrisen vi befinner oss i. Det sticker i ögonen när så många blir av med sina jobb att vissa personer fortsätter leva på en månadsinkomst som ibland kan närma sig en årsinkomst för somliga andra.
Så här tycker jag:
Vi bör helt och hållet slopa bonussystem. Ev. att man ska kunna få en prestationsbaserad avkastning när det går bra för ett företag, det ska ju då även komma all personal till del i. Inga multumbelopp till chefer, alla ska i sånt fall belönas!
Både näringsliv och offentlig sektor bör se över hur höga löner egentligen är rimligt att ha. Det blir en ond cirkel med höga löner där människor anpassar sin livsstil till den lön man får. Ju högre lön destor mer verklighetsfrämmande livsstil, samt avståndet från "vanliga människor" ökar. Genom höga löner ställs även orimliga krav på prestation och närvaro. Jag tror vi alla mår bättre av mer tid för familj, vänner och att ta hand om sig själv. Det gör också att man gör bra ifrån sig på jobbet. Mer livskvalitet och möten mellan olika samhällsgrupper så att vi inte skapar dessa avgrundslika avstånd mellan olika grupper i samhället. Det mår ingen bra av.
Om vi sänker de högsta chefslönerna kan vi också kosta på oss att höja löner i yrken som har orimligt låga löner, tex. förskolelärare, undersköterskor mf.l. Vi bör jämna ut lönerna.
Ovanstående är lättare sagt än gjort. Vem tar initativet? Vi är alla en del i det här, det räcker inte med att EN kommun eller ETT landsting sänker sina chefers löner, eller ett företag. Och det är detta som blir en ond cirkel. Men diskussionen pågår och förhoppningsvis leder det till förändring?!
söndag 15 mars 2009
På jakt efter jämställdheten
Förra söndagen var det återigen internationella kvinnodagen. En viktig dag för att uppmärksama kvinnans situation i världen. En fråga som kan och bör uppmärksammas varje dag egentligen.
För hur står det egentligen till med jämställdheten idag?- Ja, det beror nog på vad man jämför med, om man ser historiskt, och vilka ideal man vill leva upp till.
I det perspektiv jag ser det, finns det så oerhört mycket att göra.
Till att börja med globalt: Kamp mot ojämställda förhållanden där män redan innan födseln värderas högre än kvinnor, politiska och traditioner som förtrycker kvinnor och förpassar dem till liv i hemmet. Samtidigt finns positiva exempel där kvinnan har en uttalad viktig roll i samhällsbyggandet och får ansvar över ekonomi och det lokala samhällets utveckling. Det finns både goda och dåliga globala exempel, men det är tydligt att det finns mycket orättvisa att bekämpa på strukturell nivå globalt sett.
Och här i Sverige, hur ser det ut? Vi har föräldraförsäking, vi har barnomsorg, vi har utbildning för alla, vi har en hel del inbyggda funktioner i vårt samhällssystem som har underlättat för kvinnor att arbeta sig upp på en jämställd plattform. Men, det är inte tillräckligt och systemen är inte fullt ut jämställda (tex. föräldraförsäkringen). Det finns fortfarande inbyggda problem kvar.
Det finns överlag en ganska trist sexistisk bild av kvinnan som lever kvar i form av reklam, i media m.m. i tråkiga skämt på arbetsplatsen. Fortfarande tar pojkar mer plats än flickor/ ges mer utrymme, fortfarande är inte lika lön för lika arbete alltid en självklarhet. Fortfarande säger fler unga tjejer upp sig från politiska förtroendeuppdrag i högre grad än män. Och i undersökningar har det visat sig att de unga kvinnorna inte tycker det var meningsfullt samt att de inte gillade politikens villkor.
Men vad gör vi åt problemen då? Är det inte dags att då se över politikens villkor, problematisera kring varför pojkar ges mer utrymme och släppa loss lite nya ideér? Alltför ofta tycker jag vi fastnar i att beskriva problemen, och brister i att hitta lösningarna. Jag tar också på mig ansvaret för detta, vi måste alla försöka synliggöra och öppna för lösningarna. Eftersom det inte är helt lätt, tror jag just vi alltför ofta just fastnar i att konstatera problemet (i bästa fall) och med ett uppgivet- ja det är inte lätt...det tar tid att hitta lösningarna, och det går inte att göra själv framför en datorskärm, reflekterandes på en blogg...det behövs mer samtal kring frågan, mer utrymme, mer möjlighet att hitta lösningarna tillsammans...frågan är för dåligt prioriterad!
Mitt bidrag i min hemkommun har varit genom en motion om hur man ska underlätta för småbarnsföräldrar att fortsätta att vara förtroendevalda. Det ska bli intressant att se vad det blir för respons.
För egen del fick jämställdheten en ny dimension i samband med föräldraskapet. En ny dimension på så sätt att man märkte hur mycket gamla förlegade attityder som fortfarande lever kvar i samhället på hur man ska organisera sig i familjelivet. De outtalade och ibland uttalade kraven på dig som mamma, och de icke-befintliga på pappan. Hur allting utgår från att mamman alltid ska finnas där, och kors i taket om det istället är pappan som får ta plats. Samtidigt har jag märkt att man själv också får tampas med sina egna ideal och krav. MAMMASKULDEN: att ibland prioritera sig själv framför sitt barn, ojojojoj, det är inte lätt att tampas med. och hur ska jag både kunna vara mamma och få utvecklas i mitt arbete, går det fastän jag inte längre kan jobba 150% som tidigare? Det medför en fråga om vilka krav vi egentligen ställer på oss själva i arbetslivet, är det mänskliga krav? Och de som har ett liv där andra är inblandade vid sidan av jobbet, har de möjlighet att också de utvecklas?
En viktig hjälp för mig på vägen har varit att läsa om andra i samma situation. Under mammaledigheten läste jag BITTERFITTAN och nu tänkte jag läsa SKRIET FRÅN KÄRNFAMILJEN. Min förhoppning är att den tredje boken jag läser heter:
NU FÅR DET VARA NOG! Om en pappas kamp för jämställdhet av en man. Kan någon vettig man skriva den åt mig!
Kampen fortsätter, jag hoppas fler män tar till sig det som deras kamp också!
För hur står det egentligen till med jämställdheten idag?- Ja, det beror nog på vad man jämför med, om man ser historiskt, och vilka ideal man vill leva upp till.
I det perspektiv jag ser det, finns det så oerhört mycket att göra.
Till att börja med globalt: Kamp mot ojämställda förhållanden där män redan innan födseln värderas högre än kvinnor, politiska och traditioner som förtrycker kvinnor och förpassar dem till liv i hemmet. Samtidigt finns positiva exempel där kvinnan har en uttalad viktig roll i samhällsbyggandet och får ansvar över ekonomi och det lokala samhällets utveckling. Det finns både goda och dåliga globala exempel, men det är tydligt att det finns mycket orättvisa att bekämpa på strukturell nivå globalt sett.
Och här i Sverige, hur ser det ut? Vi har föräldraförsäking, vi har barnomsorg, vi har utbildning för alla, vi har en hel del inbyggda funktioner i vårt samhällssystem som har underlättat för kvinnor att arbeta sig upp på en jämställd plattform. Men, det är inte tillräckligt och systemen är inte fullt ut jämställda (tex. föräldraförsäkringen). Det finns fortfarande inbyggda problem kvar.
Det finns överlag en ganska trist sexistisk bild av kvinnan som lever kvar i form av reklam, i media m.m. i tråkiga skämt på arbetsplatsen. Fortfarande tar pojkar mer plats än flickor/ ges mer utrymme, fortfarande är inte lika lön för lika arbete alltid en självklarhet. Fortfarande säger fler unga tjejer upp sig från politiska förtroendeuppdrag i högre grad än män. Och i undersökningar har det visat sig att de unga kvinnorna inte tycker det var meningsfullt samt att de inte gillade politikens villkor.
Men vad gör vi åt problemen då? Är det inte dags att då se över politikens villkor, problematisera kring varför pojkar ges mer utrymme och släppa loss lite nya ideér? Alltför ofta tycker jag vi fastnar i att beskriva problemen, och brister i att hitta lösningarna. Jag tar också på mig ansvaret för detta, vi måste alla försöka synliggöra och öppna för lösningarna. Eftersom det inte är helt lätt, tror jag just vi alltför ofta just fastnar i att konstatera problemet (i bästa fall) och med ett uppgivet- ja det är inte lätt...det tar tid att hitta lösningarna, och det går inte att göra själv framför en datorskärm, reflekterandes på en blogg...det behövs mer samtal kring frågan, mer utrymme, mer möjlighet att hitta lösningarna tillsammans...frågan är för dåligt prioriterad!
Mitt bidrag i min hemkommun har varit genom en motion om hur man ska underlätta för småbarnsföräldrar att fortsätta att vara förtroendevalda. Det ska bli intressant att se vad det blir för respons.
För egen del fick jämställdheten en ny dimension i samband med föräldraskapet. En ny dimension på så sätt att man märkte hur mycket gamla förlegade attityder som fortfarande lever kvar i samhället på hur man ska organisera sig i familjelivet. De outtalade och ibland uttalade kraven på dig som mamma, och de icke-befintliga på pappan. Hur allting utgår från att mamman alltid ska finnas där, och kors i taket om det istället är pappan som får ta plats. Samtidigt har jag märkt att man själv också får tampas med sina egna ideal och krav. MAMMASKULDEN: att ibland prioritera sig själv framför sitt barn, ojojojoj, det är inte lätt att tampas med. och hur ska jag både kunna vara mamma och få utvecklas i mitt arbete, går det fastän jag inte längre kan jobba 150% som tidigare? Det medför en fråga om vilka krav vi egentligen ställer på oss själva i arbetslivet, är det mänskliga krav? Och de som har ett liv där andra är inblandade vid sidan av jobbet, har de möjlighet att också de utvecklas?
En viktig hjälp för mig på vägen har varit att läsa om andra i samma situation. Under mammaledigheten läste jag BITTERFITTAN och nu tänkte jag läsa SKRIET FRÅN KÄRNFAMILJEN. Min förhoppning är att den tredje boken jag läser heter:
NU FÅR DET VARA NOG! Om en pappas kamp för jämställdhet av en man. Kan någon vettig man skriva den åt mig!
Kampen fortsätter, jag hoppas fler män tar till sig det som deras kamp också!
måndag 9 februari 2009
3 saker angående alliansens energiuppgörelse
Väldigt kort:
1) Kärnkraften tillhör dåtid.
2) Om man verkligen vill ha en uppgörelse mellan blocken, är det väl lite sent att nu, när man redan låst sig fast i gammeltänket kring kärnkraften, "bjuda in" oppositionen.
3) Är glad för ett nytänkande som verkar finnas i socialdemokraternas toppskikt. Stå på dig Mona Sahlin. Vi behöver stå enade kring denna fråga. och föra ut mer information till allmänheten kring vilka möjligheter som finns inom förnyelsebara energikällorna!
MOT KÄRNKRAFT, för förnybar energi!
Jag menar, varför fortsätta lägga kraft och energi på att utveckla kärnkraften när vi vet att det finns stora risker (hur vi än gör kommer riskerna på ett eller annat sätt finnas kvar samt frågan om avfallet!) samt när vi har andra lösningar som inte är ekonomiskt mer påfrestande och mer långsiktigt hållbara?
1) Kärnkraften tillhör dåtid.
2) Om man verkligen vill ha en uppgörelse mellan blocken, är det väl lite sent att nu, när man redan låst sig fast i gammeltänket kring kärnkraften, "bjuda in" oppositionen.
3) Är glad för ett nytänkande som verkar finnas i socialdemokraternas toppskikt. Stå på dig Mona Sahlin. Vi behöver stå enade kring denna fråga. och föra ut mer information till allmänheten kring vilka möjligheter som finns inom förnyelsebara energikällorna!
MOT KÄRNKRAFT, för förnybar energi!
Jag menar, varför fortsätta lägga kraft och energi på att utveckla kärnkraften när vi vet att det finns stora risker (hur vi än gör kommer riskerna på ett eller annat sätt finnas kvar samt frågan om avfallet!) samt när vi har andra lösningar som inte är ekonomiskt mer påfrestande och mer långsiktigt hållbara?
söndag 25 januari 2009
Stanna på dansgolvet Elisabeth Höglund
- var tvungen att stänga av Agenda. Elisabeth Höglund, som numera inte bara är frilansande journalist, utan går att återfinna på Let´s dance dansgolv, försöker som i en gammal trist vals, återvinna den gamla debatten hurvida klimathotet är ett hot eller inte.
Jag menar självklart kan man fortsätta den debatt som vi led av under såväl 80-90-tal och fortsätta se vilka konsekvenser vår natur får lida av detta. Eller så ser vi den verklighet vi lever i här och nu, och fokuserar på VAD vi ska göra istället.
Jag är för demokrati, och jag vet att det uppenbarligen finns skeptiker, och de har rätt att uttrycka sina åsikter, men kom igen Elisabeth, kanske inte helt rätt fotföring i denna fråga! Nej, håll dig kvar på dansgolvet, känns mer underhållande i det sammanhanget.
Jag menar självklart kan man fortsätta den debatt som vi led av under såväl 80-90-tal och fortsätta se vilka konsekvenser vår natur får lida av detta. Eller så ser vi den verklighet vi lever i här och nu, och fokuserar på VAD vi ska göra istället.
Jag är för demokrati, och jag vet att det uppenbarligen finns skeptiker, och de har rätt att uttrycka sina åsikter, men kom igen Elisabeth, kanske inte helt rätt fotföring i denna fråga! Nej, håll dig kvar på dansgolvet, känns mer underhållande i det sammanhanget.
lördag 24 januari 2009
Guantanamo stänger, men vad händer med Cuba?
Det är en lovande start av det nya presidentiella styret i USA. Obama ska stänga Guantanamobasen. Bra! Viktigt tycker jag att agera snabbt i den frågan, för det lär väl ta ett tag med all byrkåkrati, militära strukturer etc. att gå från ord till verklighet?
Jag läser vidare i DN: "Castro sträcker ut hand till Obama"
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3561&a=876785
En intressant utveckling att följa. Kan det månne vara på tiden att USA bryter handelsembargot som rått sedan 1962? Kan det vara på tiden att också Cuba öppnar upp sig mot omvärlden samt reformerar sitt kontrollsamhälle till en demokrati?
-Si ,Cuba puede hacerlo ?!
I väntan på svaren, kan man följa Generacion Y, en numer världsberömd oppositionell cubansk röst:
http://www.desdecuba.com/generaciony/
Yoani Sanchez som står bakom bloggen har blivit tilldelad ett av Spaniens förnämsta journalistpriser, men Cubanska staten förbjöd henne att åka och ta emot priset...
Parallellt kan man roa sig att följa Castros i egen hög persons hemsida (som i riktig icke-demokratis anda saknar kommentar-funktion)
http://www.cubadebate.cu/
Jag läser vidare i DN: "Castro sträcker ut hand till Obama"
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3561&a=876785
En intressant utveckling att följa. Kan det månne vara på tiden att USA bryter handelsembargot som rått sedan 1962? Kan det vara på tiden att också Cuba öppnar upp sig mot omvärlden samt reformerar sitt kontrollsamhälle till en demokrati?
-Si ,Cuba puede hacerlo ?!
I väntan på svaren, kan man följa Generacion Y, en numer världsberömd oppositionell cubansk röst:
http://www.desdecuba.com/generaciony/
Yoani Sanchez som står bakom bloggen har blivit tilldelad ett av Spaniens förnämsta journalistpriser, men Cubanska staten förbjöd henne att åka och ta emot priset...
Parallellt kan man roa sig att följa Castros i egen hög persons hemsida (som i riktig icke-demokratis anda saknar kommentar-funktion)
http://www.cubadebate.cu/
torsdag 22 januari 2009
Resekrönika London
På besök i London
Tillsammans med landstingsråden (Jörgen Danielsson, Åsa Kullgren, Anders Bjurström, Ylva G. Karlsson) och två av de andra politiska sekreterarna i den nya majoriteten (Thomas af Bjur och Fredrik Pettersson) har jag tillbringat tre innehållsrika och matnyttiga dagar i London. Syftet med resan var att få insyn i det brittiska hälso- och sjukvårdssystemet och utbyta erfarenheter kring utmaningar och lösningar. Resan skulle även ge oss en möjlighet till miljöombyte och ge utrymme för uppföljning av vårt samarbete, genomgång av våra politiska frågor samt planering.
Tillbaka i Sverige kan jag konstatera att vi såväl fyllt på bagaget med givande information om aktuella frågor och lösningar inom den brittiska hälso- och sjukvården, som många gånger tampas med en likartad problematik som vi i Sverige och Sörmland, samt att vi även har fått möjlighet till underhåll och utveckling av det politiska samarbetet. Jag vill gärna passa på att dela med mig av några av de lärdomar jag fått av resan.
Det brittiska politiska systemet och organisation
Till att börja med kan man konstatera att det politiska systemets uppbyggnad och organisation i Storbritannien på många sätt skiljer sig från det svenska. Storbritannien tillämpar majoritetsval i enmansvalkretsar vilket innebär att systemet i princip är ett tvåpartisystem. Det blir därför väldigt svårt för mindre partier att få inflytande i det nationella parlamentet. Det politiska systemets organisation utmärker sig av de fyra riksdelarna England, Skottland, Wales och Nordirland som till viss del utmärker sig med separata politiska och juridiska system.
Den brittiska hälso- och sjukvården
Den brittiska hälso- och sjukvården organiseras genom den statliga myndigheten National Health Service (NHS). NHS bildades 1948 och föregicks av ett lapptäcke av offentlig och privatvård som helt och hållet präglades av den medicinska professionen. NHS styrs centralt genom statssekreteraren för hälsofrågor på ”department of health”. Den senaste 10 åren har präglats av ett omfattande reformarbete inom hälso- och sjukvården för att minska köer och förbättra kvalité och effektivitet och öka inflytande och valmöjligheter för den enskilde patienten. Det har också inneburit ett mer decentraliserat styre, där den nationella nivån fått mer av en övervakande roll, och det lokala en producerande roll.
De olika riksdelarna organiserar hälso- och sjukvården olika där vi fick förklarat för oss att man i Skottland och Wales mer präglas av kollektiva lösningar medan England på ett mer utpräglat sätt har satt patientens behov i centrum. I England är primärvården indelad 302 primärvårdsenheter. Primärvårdsenheterna har självständig rätt att beställa vårdtjänster av allmänläkare och av sjukhusen. Genom nationella kvalitetskriterier och inspektioner övervakar man att primärvårdsenheterna kan erbjuda säker och likvärdig vård, samt även genom nationella riktlinjer. Idag utgör den privata sektorn ca 5-7%. Bland dessa finns både vinstdrivna och icke-vinstdrivna aktörer. Genom “patient- choice” (patientval) kan man själv välja vårdgivare. Det är även inom den privata sektorn som man kan finna komplementärmedicinska utövare, vilket enligt Bob Ricketts (som vi träffade på vårt studiebesök på department of health) främst går att finna inom Psykiatri samt cancervården. Som en del av utarbetandet av nationella kvalitetsindikatorer finns en del som särskilt fokuserar på patientfokuserade jämförelser. Här är fokus hur patienten själv uppfattar vården.
Utmaningar och lösningar
Bob Ricketts lyfte fram framförallt tre utmaningar som är aktuella i hälso- och sjukvården idag: LÄS FORTSÄTTNINGEN PÅ: http://dennyamajoriteten.se/?p=239
Tillsammans med landstingsråden (Jörgen Danielsson, Åsa Kullgren, Anders Bjurström, Ylva G. Karlsson) och två av de andra politiska sekreterarna i den nya majoriteten (Thomas af Bjur och Fredrik Pettersson) har jag tillbringat tre innehållsrika och matnyttiga dagar i London. Syftet med resan var att få insyn i det brittiska hälso- och sjukvårdssystemet och utbyta erfarenheter kring utmaningar och lösningar. Resan skulle även ge oss en möjlighet till miljöombyte och ge utrymme för uppföljning av vårt samarbete, genomgång av våra politiska frågor samt planering.
Tillbaka i Sverige kan jag konstatera att vi såväl fyllt på bagaget med givande information om aktuella frågor och lösningar inom den brittiska hälso- och sjukvården, som många gånger tampas med en likartad problematik som vi i Sverige och Sörmland, samt att vi även har fått möjlighet till underhåll och utveckling av det politiska samarbetet. Jag vill gärna passa på att dela med mig av några av de lärdomar jag fått av resan.
Det brittiska politiska systemet och organisation
Till att börja med kan man konstatera att det politiska systemets uppbyggnad och organisation i Storbritannien på många sätt skiljer sig från det svenska. Storbritannien tillämpar majoritetsval i enmansvalkretsar vilket innebär att systemet i princip är ett tvåpartisystem. Det blir därför väldigt svårt för mindre partier att få inflytande i det nationella parlamentet. Det politiska systemets organisation utmärker sig av de fyra riksdelarna England, Skottland, Wales och Nordirland som till viss del utmärker sig med separata politiska och juridiska system.
Den brittiska hälso- och sjukvården
Den brittiska hälso- och sjukvården organiseras genom den statliga myndigheten National Health Service (NHS). NHS bildades 1948 och föregicks av ett lapptäcke av offentlig och privatvård som helt och hållet präglades av den medicinska professionen. NHS styrs centralt genom statssekreteraren för hälsofrågor på ”department of health”. Den senaste 10 åren har präglats av ett omfattande reformarbete inom hälso- och sjukvården för att minska köer och förbättra kvalité och effektivitet och öka inflytande och valmöjligheter för den enskilde patienten. Det har också inneburit ett mer decentraliserat styre, där den nationella nivån fått mer av en övervakande roll, och det lokala en producerande roll.
De olika riksdelarna organiserar hälso- och sjukvården olika där vi fick förklarat för oss att man i Skottland och Wales mer präglas av kollektiva lösningar medan England på ett mer utpräglat sätt har satt patientens behov i centrum. I England är primärvården indelad 302 primärvårdsenheter. Primärvårdsenheterna har självständig rätt att beställa vårdtjänster av allmänläkare och av sjukhusen. Genom nationella kvalitetskriterier och inspektioner övervakar man att primärvårdsenheterna kan erbjuda säker och likvärdig vård, samt även genom nationella riktlinjer. Idag utgör den privata sektorn ca 5-7%. Bland dessa finns både vinstdrivna och icke-vinstdrivna aktörer. Genom “patient- choice” (patientval) kan man själv välja vårdgivare. Det är även inom den privata sektorn som man kan finna komplementärmedicinska utövare, vilket enligt Bob Ricketts (som vi träffade på vårt studiebesök på department of health) främst går att finna inom Psykiatri samt cancervården. Som en del av utarbetandet av nationella kvalitetsindikatorer finns en del som särskilt fokuserar på patientfokuserade jämförelser. Här är fokus hur patienten själv uppfattar vården.
Utmaningar och lösningar
Bob Ricketts lyfte fram framförallt tre utmaningar som är aktuella i hälso- och sjukvården idag: LÄS FORTSÄTTNINGEN PÅ: http://dennyamajoriteten.se/?p=239
torsdag 1 januari 2009
nytt år, men vad gör vi med vår tid?
Egentligen. Vad betyder ett nytt år. Det betyder en ny almenacka med nya siffror på. Det betyder nya verksamhetsplaneringar, nya tag. Egentligen kunde vi ju bara köra på som om inget var annorlunda, som att vi bara fortsätter. För det nya året är ju vi själva som har hittat på. Men det är klart det underlättar ju en del att ha någon slags tidsindelning för att planera. För hur skulle det annars bli. Tänk om vi bara fördrev tiden planlöst. Tog dagarna som de kom. Det känns i dagens västerländska livsstil totalt främmande. (men också lockande tanke kan jag tycka till viss del.)
Och jag som är en strukturnisse gillar ju dock det här med planering. Att sätta upp mål, både inom politiken, men också andra privata projekt. Sätta upp mål gör det lättare att jobba effektivt och känna att man uträttar saker. Jag gillar den känslan. Men å andra sidan kan jag också lockas av tanken, och gör även så själv då och då, att släppa allt. Allt som har med struktur och planering att göra, och bara vara. Ibland är det också nyttigare att jobba planlöst, få vara kreativ och vaken för nya saker som dyker upp utanför agenden. Som vanligt handlar det väl om att hitta en balans mellan det strukturerade och planlösa, kreativa.
Det är alldeles för lite att bara vara idag. Tom. våra barn ska planeras in med massa olika aktiviteter från tidig ålder. Men men, det är allas egna val i hur de vill ha det. Mitt val är att jobba strukturerat och effektivt men också ge tid för reflektion och samtal, prioritera tid med min familj, samt tid för mig själv för reflektion, och förhoppningsvis på så sätt skapa en balans i tillvaron. Men det är inte alltid så lätt.
Vårt samhället är fyllt av motsägelsefulla budskap. Du premieras av att presetera, att vara ständigt närvarande, att vara den som alltid är med. Samtidigt säger vi oss också uppmuntra till att vi ska ge oss tid med barnen, vi ska leva jämställt, vi ska ha tid för avskoppling, inte slita ut oss. Hur går det ihop?
I slutändan handlar det väl om de val som vi själva gör. Jag har gjort mitt val, för jag ser tiden som en vinst i sig. men jag har en känsla av att vi inte är helt strigenta med att premiera dem som faktiskt väljer att också ta det lungt, ägna tid med sina närmaste, eller varför inte bara vara med sig själv. I slutändan blir det ändå de som preseterar hela tiden, alltid finns där närvarande tillgängliga som blir de som "klättrar uppåt" på samhällsstegen. För mig är det inte så viktigt, klättringen "uppåt". Det är ju dock extremt viktigt för mig att ha ett givande jobb där man känner att man kommer till sin rätta och få möjlighet till att utvecklas, att bli sedd för sina prestationer.
Miljöpartiet http://mp.se driver frågan om kortare arbetstid. Jag tror det skulle vara väldigt bra för att uppmuntra fler att ta steget. Samtidigt kommer det ju alltid finnas dem som "jobbar jämt". Och jag är för liberal i sinnet för att säga att man skulle bestämma att alla "måste" jobba mindre. Tyvärr tycker jag att alla ska ju få välja själva. De som vill jobba mer ska ju också få göra det. Men detta tyvärr, är just för att så länge det finns de som hela tiden är tillgängliga blir de som får utrymmet, samhällsutrymmet, på jobbet, i politiken. Men vem vet, om vi blir fler och fler som jobbar mindre, kanske blir det vi som tar över till slut. :-)
snipp snapp slut så var tidssagan slut.
Gott nytt år, ta tillvara på din tid! Det är mitt ledord för det nya året. 2009 var det hette eller?
Och jag som är en strukturnisse gillar ju dock det här med planering. Att sätta upp mål, både inom politiken, men också andra privata projekt. Sätta upp mål gör det lättare att jobba effektivt och känna att man uträttar saker. Jag gillar den känslan. Men å andra sidan kan jag också lockas av tanken, och gör även så själv då och då, att släppa allt. Allt som har med struktur och planering att göra, och bara vara. Ibland är det också nyttigare att jobba planlöst, få vara kreativ och vaken för nya saker som dyker upp utanför agenden. Som vanligt handlar det väl om att hitta en balans mellan det strukturerade och planlösa, kreativa.
Det är alldeles för lite att bara vara idag. Tom. våra barn ska planeras in med massa olika aktiviteter från tidig ålder. Men men, det är allas egna val i hur de vill ha det. Mitt val är att jobba strukturerat och effektivt men också ge tid för reflektion och samtal, prioritera tid med min familj, samt tid för mig själv för reflektion, och förhoppningsvis på så sätt skapa en balans i tillvaron. Men det är inte alltid så lätt.
Vårt samhället är fyllt av motsägelsefulla budskap. Du premieras av att presetera, att vara ständigt närvarande, att vara den som alltid är med. Samtidigt säger vi oss också uppmuntra till att vi ska ge oss tid med barnen, vi ska leva jämställt, vi ska ha tid för avskoppling, inte slita ut oss. Hur går det ihop?
I slutändan handlar det väl om de val som vi själva gör. Jag har gjort mitt val, för jag ser tiden som en vinst i sig. men jag har en känsla av att vi inte är helt strigenta med att premiera dem som faktiskt väljer att också ta det lungt, ägna tid med sina närmaste, eller varför inte bara vara med sig själv. I slutändan blir det ändå de som preseterar hela tiden, alltid finns där närvarande tillgängliga som blir de som "klättrar uppåt" på samhällsstegen. För mig är det inte så viktigt, klättringen "uppåt". Det är ju dock extremt viktigt för mig att ha ett givande jobb där man känner att man kommer till sin rätta och få möjlighet till att utvecklas, att bli sedd för sina prestationer.
Miljöpartiet http://mp.se driver frågan om kortare arbetstid. Jag tror det skulle vara väldigt bra för att uppmuntra fler att ta steget. Samtidigt kommer det ju alltid finnas dem som "jobbar jämt". Och jag är för liberal i sinnet för att säga att man skulle bestämma att alla "måste" jobba mindre. Tyvärr tycker jag att alla ska ju få välja själva. De som vill jobba mer ska ju också få göra det. Men detta tyvärr, är just för att så länge det finns de som hela tiden är tillgängliga blir de som får utrymmet, samhällsutrymmet, på jobbet, i politiken. Men vem vet, om vi blir fler och fler som jobbar mindre, kanske blir det vi som tar över till slut. :-)
snipp snapp slut så var tidssagan slut.
Gott nytt år, ta tillvara på din tid! Det är mitt ledord för det nya året. 2009 var det hette eller?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
