På jakt efter jämställdheten

Förra söndagen var det återigen internationella kvinnodagen. En viktig dag för att uppmärksama kvinnans situation i världen. En fråga som kan och bör uppmärksammas varje dag egentligen.

För hur står det egentligen till med jämställdheten idag?- Ja, det beror nog på vad man jämför med, om man ser historiskt, och vilka ideal man vill leva upp till.

I det perspektiv jag ser det, finns det så oerhört mycket att göra.

Till att börja med globalt: Kamp mot ojämställda förhållanden där män redan innan födseln värderas högre än kvinnor, politiska och traditioner som förtrycker kvinnor och förpassar dem till liv i hemmet. Samtidigt finns positiva exempel där kvinnan har en uttalad viktig roll i samhällsbyggandet och får ansvar över ekonomi och det lokala samhällets utveckling. Det finns både goda och dåliga globala exempel, men det är tydligt att det finns mycket orättvisa att bekämpa på strukturell nivå globalt sett.

Och här i Sverige, hur ser det ut? Vi har föräldraförsäking, vi har barnomsorg, vi har utbildning för alla, vi har en hel del inbyggda funktioner i vårt samhällssystem som har underlättat för kvinnor att arbeta sig upp på en jämställd plattform. Men, det är inte tillräckligt och systemen är inte fullt ut jämställda (tex. föräldraförsäkringen). Det finns fortfarande inbyggda problem kvar.

Det finns överlag en ganska trist sexistisk bild av kvinnan som lever kvar i form av reklam, i media m.m. i tråkiga skämt på arbetsplatsen. Fortfarande tar pojkar mer plats än flickor/ ges mer utrymme, fortfarande är inte lika lön för lika arbete alltid en självklarhet. Fortfarande säger fler unga tjejer upp sig från politiska förtroendeuppdrag i högre grad än män. Och i undersökningar har det visat sig att de unga kvinnorna inte tycker det var meningsfullt samt att de inte gillade politikens villkor.

Men vad gör vi åt problemen då? Är det inte dags att då se över politikens villkor, problematisera kring varför pojkar ges mer utrymme och släppa loss lite nya ideér? Alltför ofta tycker jag vi fastnar i att beskriva problemen, och brister i att hitta lösningarna. Jag tar också på mig ansvaret för detta, vi måste alla försöka synliggöra och öppna för lösningarna. Eftersom det inte är helt lätt, tror jag just vi alltför ofta just fastnar i att konstatera problemet (i bästa fall) och med ett uppgivet- ja det är inte lätt...det tar tid att hitta lösningarna, och det går inte att göra själv framför en datorskärm, reflekterandes på en blogg...det behövs mer samtal kring frågan, mer utrymme, mer möjlighet att hitta lösningarna tillsammans...frågan är för dåligt prioriterad!

Mitt bidrag i min hemkommun har varit genom en motion om hur man ska underlätta för småbarnsföräldrar att fortsätta att vara förtroendevalda. Det ska bli intressant att se vad det blir för respons.

För egen del fick jämställdheten en ny dimension i samband med föräldraskapet. En ny dimension på så sätt att man märkte hur mycket gamla förlegade attityder som fortfarande lever kvar i samhället på hur man ska organisera sig i familjelivet. De outtalade och ibland uttalade kraven på dig som mamma, och de icke-befintliga på pappan. Hur allting utgår från att mamman alltid ska finnas där, och kors i taket om det istället är pappan som får ta plats. Samtidigt har jag märkt att man själv också får tampas med sina egna ideal och krav. MAMMASKULDEN: att ibland prioritera sig själv framför sitt barn, ojojojoj, det är inte lätt att tampas med. och hur ska jag både kunna vara mamma och få utvecklas i mitt arbete, går det fastän jag inte längre kan jobba 150% som tidigare? Det medför en fråga om vilka krav vi egentligen ställer på oss själva i arbetslivet, är det mänskliga krav? Och de som har ett liv där andra är inblandade vid sidan av jobbet, har de möjlighet att också de utvecklas?

En viktig hjälp för mig på vägen har varit att läsa om andra i samma situation. Under mammaledigheten läste jag BITTERFITTAN och nu tänkte jag läsa SKRIET FRÅN KÄRNFAMILJEN. Min förhoppning är att den tredje boken jag läser heter:
NU FÅR DET VARA NOG! Om en pappas kamp för jämställdhet av en man. Kan någon vettig man skriva den åt mig!

Kampen fortsätter, jag hoppas fler män tar till sig det som deras kamp också!